En 17 åring

 
Min lillebror har fyllt hela 17 år för några dagar sedan. Fast vi vet ju att trots han är typ 190cm lång och skaffat sin första rakhyvel och allt sådant så är han helt klart max 14. Vi firade hans sjutton aprillar med frukost på sängen, middag på Woody's och igår en dagstur till stugan där vi fikade på tårta så jag blev alldeles illamående (mvh tårthataren som ändå äter för att det känns trevligt).

Att fundera på framtiden

 
Att ta studenten, att bli vuxen och att bestämma vad man vill göra av sitt liv. Det är där jag står och trampar nu. Det är supersvårt att veta. För jag vet mycket tack vare Elin och Caroline att jag jättegärna vill gå på Fotoskolan STHLM och gå bildbehandlarlinjen. I början på januari gick jag på drottninggatan i Örebro och grät av lättnad för jag hade precis varit på en intervju med en fotograf och bildbehandlare och visste precis att det var också det jag ville göra. Att allting kändes så himla självklart. Men så gnager den där rädslan för världen i bakhuvudet. Ska jag om jag söker och kommer in flytta till Stockholm? Ska lilla jag som inte alls känner sig vuxen egentligen (för är man någonsin vuxen?) bo själv i en storstad? Även fast jag längtat för att prova något nytt, att ha ett eget ställe och allt det där som alla 18 åringar längtar efter så känns det så fruktansvärt läskigt.
 
Men för några dagar sedan kunde jag inte sova alls och klockan var 2 på natten när jag bestämde mig för att jag ska ta mig tusan ändå söka. Det är en linje som det är svårt att komma in på så jag kan åtminstone prova att söka eftersom jag aldrig gjort något sådant förut. Så nu sitter jag med en ansökan inlämnad och ett pirr i magen. Vad som sen händer i höst vet jag inte. Men jag tänker att även om jag sitter här nu och är stressad till max av skolan så måste jag komma ihåg den dagen jag grinade för att det kändes så rätt. Man ska agera på sådana impulsiva aha-upplevelser tror jag. Även om jag känner mig livrädd för vad som det blir när gymnasiet är över.