JAG HAR TRÄFFAT MASKINEN AAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!11! Det är galet och lite smått orealistiskt. Att så många låtar som jag gråtit till, sjungit till, lyssnat på när livet varit piss men även när livet varit underbart. Det är något med Maskinens låtar som får mig att aldrig tröttna på dem, av någon anledning slutar det alltid med att deras låtar ligger på min spotifylista varje gång jag skapar en ny. Det bara blir så, de hör hemma där.

Jag och Weronika var på stan för lite mer än en vecka sen innan hon skulle åka till Frankrike för att spendera lite kvalitéts tid innan hon stack och samtidigt passade på att träffa Ando. Vi gick omkring där och sen såg vi affischerna ovanför på en anslagstavla och hoppade upp och ner, skrek lite, var ledsna för att vi inte var 18 år så vi kunde se dem också. Minns hur Ando stod på andra sidan vägen och skakade på huvudet som han gör när han tycker vi är knäppa haha! Då kom i alla fall idén att vi skulle åka till stan och sitta och lyssna utanför även fast jag visste att jag aldrig skulle få göra det.

Dagen kom den 29, efter en massa jävla tjaffs och bråk så hade jag bestämt sagt nej jag ska inte med, inte när det är så här. Men så fick jag en konstig känsla i magen så jag frågade ändå när bussen till stan gick och jag bestämde mig för att åka dit ändå. Vi såg anslagstavlan igen och det satt 2 affischer istället för 1 där den här gången och eftersom de säkert ändå skulle gå till waste så tog vi dem och sen gick vi mot hotellet där Statt och Borggården ligger. Precis när vi kommer dit kommer även några kompisar till Frej och Afasi dit. Vi följer efter dem in på hotellet och lite trevliga människor frågade om vi ville ha autograf, ja det var det och foto vi var ute efter så vi sa glatt ja och de hälsade att de skulle komma ner senare. 

Helt fnissiga stod vi där och pratade om att vi faktiskt gjorde det?! Aldrig trodde jag att vi faktiskt skulle få träffa dem. MEN VI GJORDE DET. Och jag är så förbannat glad för det. Vi såg Frej först men vågade inte fånga honom haha men när Afasi kom ner så frågade Weronika om vi fick ta bild med honom och det gjorde vi med iPhone kameran. Envist stod vi ändå kvar, att gå därifrån utan en bild med båda skulle vara en förlust.

 

Det var en till tjej där som kände eller var släkt med hotellets ljudtekniker och när hon fick sin tröja signerad valde vi att också våga kliva in på Borggården och då fick vi ta bild med både Afasi (till vänster) och Frej (till höger) samt fick våra affischer signerade. Nämnde också att jag sett dem på Putte -11. Det känns så fantastiskt. Vi halvkramade Afasi när vi tog första kortet, åh lycka haha! Och min lycka syns väl lite på bilden eller? Haha muppflinet!

 

Veronica knäppte kort på mig på Karlskogafesten i onsdags

Nu ska jag snart åka och luncha med mamma och min bror på Salladsbaren, evigheter sen jag var där men är assugen nu. Det är en liten belöning för att jag och Pontus rensade plattorna, hängde tvätt och fixade med disken igår!

Förutom lunchen ska vi väl även ta oss till Team Sportia så jag kan få ett knäskydd till knät så jag känner mig tryggare på ridläger osv. Vill bara bli av med knäproblemen någon gång men hatar att åka till det dumma gymmet som jag varit på en gång. Man känner sig så utlämnad på något sätt, usch.

 

Visar er lite underbara bilder från Konfaresan, ni anar inte hur mycket jag saknar det. Man är typ "skadad" för livet så fort man hör något som relaterar till segling, båt, skepp osv så tänker man tillbaka och vill dit igen! Aldrig kunde vi ha anat att det skulle bli så bra som det blev.

 

Bilderna ovan är i alla fall från Blå jungfrun som då sägs vara riktiga Blåkulla. Enligt kaptenen så är det inte många människor som varit på ön då det är väldigt svårt att lägga till vid ön. Vågorna går höga runt hela ön och det finns en del grund har jag för mig. Men vi lyckades! Vilket var skitkul, det var så vackra utsikter. På bild två ser ni utsikten från Blå Jungfruns absolut högsta punkt, så vackert!