Är inne i en väldigt dålig period just nu. Känner mig mest värdelös, obegåvad och sämst hela tiden. Får ont i magen av allting, ångest hela tiden. Jag vill lägga mig ner och bara inte finnas lite så. Det är den jobbigaste och vidrigaste känslan jag vet för jag orkar inte må sådär dåligt som jag gjorde för 3 år sedan. När jag var på botten av botten och knappt orkade röra mig.

 

Försökte bota känslan av värdelöshet med att bara ta en kamera ut kameraförrådet i fotostudion och sen bara fota något. Bota ångesten med tankelöst planlöst fotograferande sådär som man bara gjorde när man precis började fota. Blev faktiskt riktigt jäkla nöjd med bilderna då, och det var så simpelt att bara titta på saker jag tyckte om och placera dem framför kameran. Jag orkar inte spy ur mig kreativitet. Det är det värsta med att gå estet-linjen. Det är verkligen inte enkelt att komma till skolan och varje dag vara fylld med kreativitet och energi. Och det är verkligen inte lätt när man mår dåligt och ingenting ser sådär sprudlande härligt ut för tillfället. Det är till och med svårt att förmedla det i något kreativt medium att förklara stress, ångest och allt.

 

Det är så himla tydligt när jag mår dåligt: öppna min kamerarulle på telefonen och upptäck att det inte finns en enda bild på något jag sett. Inte en solnedgång, inte en bild på mina fötter mot ngn intressant textur på backen (som vanligtvis är min signaturbild som alla som lär känna mig och mitt fotograferande mobbar mig för), inte en bild på några träd, inte en bild på en fasad som tilltalade mig. Bara massa meningslösa bilder från snapchat, grått grått grått. Inga inspirerande bilder som jag bara vilja fotat för att föreviga stunden. Sen kan ni titta in på mitt rum: ett fullständigt kaos. Ingenting är på sin plats. Det ser stökigt ut och har gjort det för länge. Jag orkar inte bry mig. Tillsist kan ni kolla på mitt ansikte: Har hon smink på sig? Nej men hon kanske bara försov sig. Har jag inte haft smink på mig på 3 dagar plus och orkar inte ens bry mig om att sminka mig på en rast i skolan. Då har jag bara ingen energi kvar. Vet inte vad eller hur jag ska göra för att bli bättre igen. Och varje lektion jag går på desto mer ångest får jag för ju mer vikt ligger på axlarna av skolan. Orkar. Inte. Tänka. Tappar typ förmågan att tänka och prata av stress. Tappar förmågan att tro på mig själv eller det jag gör. Jag kan fortsätta ta fina bilder men ändå känna mig otillräcklig. Dålig. Ett skämt. Vad gör jag ens där jag är? Vad är meningen? Innan jul kände jag mig så jävla on top of everything och sen runt jul började det här krypa över mig. Usch jag vet inte vad jag ska göra riktigt. I'm sorry för det här deppiga inlägget men har haft konstant ont i magen sedan förra onsdagen typ så jag behövde skriva av mig.

 

JAAA!!! Heja mig!