Allt jag kan säga är att fyfasiken vad jag älskar Veronica och Johan. Och mina fantastiska hästar och stallmänniskor. Den här helgen har jag mått så fruktansvärt bra och jag kommer för alltid minnas den. Känner mig verkligen helt tillfreds inombords. Ni vet sådär så det värker av lycka och lugn ända ner i benmärgen. Det har varit sådana här dagar då man på ett sätt verkligen stängt ner allt det här digitala. Vi har faktiskt gjort riktiga saker. Spelat minigolf, varit i stallet och fodrat hästarna på kvällen, stannat bilen och gått balansgång på järnvägen, ätit middag, gått på fest, ägnat mig åt hästar hela förmiddagen, Johan har fått provrida. Vi har fikat på balkongen i solskenet. Åkt till stranden för att filosofera, andas, ta in den sista kvällssolen, bada. Klättrat omkring på högar av sten och hittat fina stenar. Delat sådana små minnen som egentligen är så så så små i jämförelse till alla stora saker man gör i livet. Men i jämförelse är de här små stunderna så mycket mer värda ändå. Ja ni hör ju, det har varit helt fantastiskt. Sen kan ni ju också ta en stund och uppskatta hur jävla snygga mina vänner är som bara blir bra på bild utan att ens försöka. Ja båda fotona är bara jag som tog upp telefonen och tryckte av i språnget. Jävla supermodeller. Nu ska jag sova med denna underbara känsla i kroppen. Godnatt.