Juni var den bästa månaden på hela året. Konsertmånaden skulle man kunna kalla det. Skolan slutade tyvärr missade vi studenten av våra vänner på skolan och jag missade till och med min kusins student, vilket verkligen inte var meningen men hösten 2013 hade vi inte en susning om att studenten skulle infalla samma datum som One Direction konserten. Konserten som förövrigt var helt fantastisk. Jag grät knappt under själva konserten för var så fylld av adrenalin och typ chock att jag bara sjöng och dansade och hoppade och skrek. Sen efteråt var det tvärkört. Och höll nästan på att träffa en tumblrvän men så hittade vi inte varandra och vi åkte åt två olika håll.

Sen tog det typ en vecka så bar det av mot Bråvalla. Efter första dagen tappade jag rösten helt vilket var kalaskul, typ. Jag var jättefrustrerad och på Daniel Adams Ray använde jag det absolut sista jag hade kvar av konserten så när jag och Emelie och Thea gav oss in på festivalområdet för att gå på Maggio tror jag det var eller Bastille så fick jag en ångestattack för i trängseln men väl inne på festivalområdet hördes jag inte ens så jag var tvungen att skriva i en anteckning på telefonen och visa Emelie och Thea hahaha, stackarna blev helt förskräckta så var det tröstparty och nedlugning. Så vi hamnade lite längre bak på Maggio men det gjorde inget, vi hade inte planerat att komma i tid då det var en riktig kaosdag efter blixten och grejer. Mycket känslor och oro. På Maggio sjöng (läs: skrek utan ljud men ingen märkte något ändå) vi och dansade med härliga festivalfrämlingar. Freakade ur när Håkan entrade scenen tillsammans med Veronica. Uscha vad jag saknar. Haha kan vi också observera utvecklingen av gräset i Bråvalla kollaget? Första bilden frodande grönt, bilden i mitten lite nedgånget, första bilden på sista raden var gräset helt borta. FINT.