Mår så fruktansvärt bra på dessa karga stränder och klippiga omgivningar, i havsluften och det gröna mot det gråa. De vindbitna husen och supergod glass och mat på en restaurang som nästintill ligger i vattnet. Om jag någon gång i mitt vuxna liv fortfarande inte bott nere på västkusten eller spenderar somrarna där så får ni ta mig i örat och säga åt mig att rycka upp mig. Faktiskt. Jag tror på att det är själsligt bra att vistas på västkusten.