Fotade Veronica i studion för min fotouppgift för idé nummer 2. Jag tror inte jag har berättat på bloggen än att min kamera är trasig och har varit det sedan jag köpte den. Det är ett mekaniskt fel som krånglar med min fokus så jag har "framfokus". Alltså sätter jag fokusen på ett ställe så sätts fokusen längre bak i bilden (allt blir ju så bakvänt men om man tänker från mitt håll som fotograf så flyttas ju fokusen framåt från mig men bakom punkten på motivet jag lagt fokusen på). Det innebär att på alla mina nära porträtt så hamnar i 9.9/10 gånger fokusen i hårfästet, på det bortre ögat eller någon helt annan stans. Och på landskapsaktiga bilder kan jag lägga fokusen på en bänk kanske men fokusen hamnar på en trädstam bakom bänken någonstans. Vilket resulterat i att jag i över ett år känt mig värdelös som inte kunnat med min kamera men i själva verket var det inte mitt fel. Man tycker ju att en skulle förstått det själv men det gjorde jag inte haha. Så nu måste jag mejla runt till nikon, där jag köpte den osv och se vad jag ska göra. Eftersom skadan inte var förvållad av mig utan skedde redan i fabrik så ska jag inte heller behöva ha garantin kvar som det verkar. Hoppas hoppas!

 

Det jag ville komma till var i alla fall att jag fotade dessa bilder med skolans Nikonkameror istället och det var SÅ skönt att fota och känna att man faktiskt kunde fota. Fokusen hamnade där jag sa åt den att hamna??! Jag kan faktiskt sätta fokusen rätt? VAAA. Underbart! Blev så nöjd med dessa bilder men fick såklart bakslag i att jag råkade dra ut minneskortet för tidigt och formatera det så ca hälften av bilderna jag fotade blev helt obrukbara i halvfärdiga filer. Var så arg på mig själv då :( Men fortfarande nöjd ändå. Samt nu när jag fotat Veronica blir jag ännu mer sugen på att färga håret brunt för fan vad fint det blir på bilder ändå.