Måste erkänna att jag varit en riktigt dålig blogginnehavare på senaste. Jag vet också att jag lovade mig själv för ett tag sen, säkerligen förra året om inte mer till och med, att inte hålla på att ursäkta mig för att jag inte bloggat. För det sätter egentligen bara upp ännu mera krav på mig själv och den här bloggen. Bygger nog mer förväntingar för mig själv än för dem som läser den. Men jag ville komma hit och prata lite om allt som hör livet till här och nu. Varnar er för ett långt inlägg här och nu!

 

Reklamen här på bloggen störde mig så jag bestämde mig för att betala bort den. Jag vill också uppdatera looken på bloggen igen (det gick lite hand i hand med den störande reklamen). Få till den där designen man trivs med. Sen vill jag ha en hemsida också. Och ett företag och och OCH (!!!!)... Ja ni vet. Där någonstans springer man ju rakt ut för stupet när man tar vatten över huvudet inom loppet av några minuter. Sen ger man sig på ett projekt och blir frustrerad över att man inte kan uppnå det där här och nu. Så jag tänkte sänka kraven för stunden och komma hit och skriva någonting istället.

 

Jag har tagit studenten (som också ligger på den här evighetslånga att skriva/göra-listan som är kring bloggen nu) och skolan har börjat igen utan mig. Vilket är en ytterst märklig känsla. Jag jobbar som vikarierande kassörska på Ica och har gjort det hela sommaren. Nu när semesterfirarna kommer tillbaka så är jag inte där heller lika mycket och efter några dagar hemma sysslolös känner man sig verkligen sjuk i huvudet sådär så man klättrar på väggarna. Och det kommer från den mest hemma kära personen på jordklotet, ni kan fråga vem som helst av mina vänner. Det är alltid en tröskel för mig att hitta på något mer äventyrligt än att se på en film, spela sällskapsspel, ha en lång och nödvändig catch up på balkongen. Har inget emot att vara hemma men gudar ska veta vad förbannat tråkigt det är att inte ha något att göra. Jag behöver skriva en historisk analys om något spännande snarast.

 

Detta är helt klart en ny era av mitt liv, där grundskolan är avklarad och jag har världen i mina händer egentligen. Det är liksom överväldigande. När man kollar på Travel Channel och tänker att "Jo, att flytta till Tahiti och leva ö-livet utan fokus på sociala medier, media överhuvudtaget och njuta av det enkla som är livet låter underbart" men också en strävan efter att få uttrycka sig. Göra något kul med dem fantastiska kraftfulla verktyg som vår nutid numera är. Att jobba med foto och bild. Kanske ska man plugga nu och sedan ge sig ut på ett jäkla äventyr med sina nya kunskaper? Eller ska man dra på en jorden runt resa och plugga och jobba resten av livet sen? Det finns hundra olika vägar men jag tror jag vet vad jag vill. Om jag kan komma över små frustrerande saker som att bilden på den jävla koppen te som ska med i detta inlägg inte hindras av att mitt lightroom har bestämt sig för att "tappa bort" min hårddisk så jag måste återlokalisera varenda mapp från den. Vilket gör att jag hamnar i ett googleträsk för att försöka hitta en snabbare lösning. Haha. Ja, ni hör ju!