Vaknade igår morse och var helt utvilad och pigg vid 6.40. Något jag inte minns senast det hände. Men att somna av sig själv runt 21 verkar vara ett vinnande koncept. När jag drar upp persiennen så möts jag av den mest otroliga synen. Stora, tjocka, fluffiga snöflingor som rasar ner mot marken. Blev alldeles pirrig i magen och packade direkt ner kameran i väskan. Och när jag för en gångs tid var vaken i god tid på morgonen så trillade jag ändå in precis vid 9 på skolan, dem där extra minuterna gick åt till att fota både med kameran och telefonen. Herregud vad första ordentliga snön kan göra mig på riktigt fnisshumör. Och i år kom den precis i lagom tid tänker jag. Slutet på November så man fått ha en hyfsat lång höst ändå (även fast höstens vackra färger alltid är för kort). Tanterna jag passerade påväg till tunnelbanan höll kanske inte med mig i hur mysigt det var med snö. "Jag har väntat på min bil i TJUGO MINUTER!!!!!".